minresamedgastric

Hejsan. 

Jag har inte haft ork att skriva något inlägg, däremot har jag varit mer aktiv på Instagram. 😊 

 

Ja kvällen före op så blev jag lite känslosam. Kände mig ensam och svag. Har du inte läst inlägget så finns det kvar 👍

 

På själva operationsmorgonen så duschade jag igen, man ska duscha kvällen före också. Medan jag var i duschen så var det 2 st undersköterskor som bäddade sängen och packade ihop mina sista saker. Jag tog på mig de underbart fula "trosorna" och operationsrocken.

 

Sen var det bara att vänta in patienttransporten som körde ner mig till op. Fick där ta på mig vackra stödstrumpor och fick en nål/infart i armvecket. Jag gick sedan in till salen där jag skulle lägga mig på en "säng" som hade egna armar och ben. De spände fast mig över höfterna. Armarna och benen låg i typ skumgummigrejs som höll mig på plats. De sa att dom kommer att tippa upp mig till en aning ståendes under op. De kopplade upp mig med ekg, jordplatta m.m. Tillsist så kom narkosläkaren in och jag fick en mask över näsa och mun. Det blev värsta motvinden och jag andades in. Det började snurra men jag minns att jag försökte hålla mig vaken. Det gick inte så bra 😉

 

Jag vaknade av smärta i buken och att någon sa mitt namn hela tiden. Allt snurrade. Ni vet den där känslan när man är alldeles för full och man fattar typ ingenting. Så kändes det. Jag mådde illa och hade lite panik. Jag ville ringa mamma men jag hade ingen mobil och de tyckte att jag skulle vila. Allt hände så snabbt. Jag grinade och ångrade allt. De ville att jag skulle försöka gå och kissa men jag sa att jag inte skulle kunna gå, jag var ju helt borta. De kollade med ultraljud om blåsan var full, det var den inte. De skjutsade upp mig på avdelningen vid 16-tiden. Jag vet inte hur länge jag var vaken men kl. 15 så kunde jag titta på klockan utan att den snurrade.

 

På avdelningen så sov jag mest resten av dagen. Fick även veta att det blev en gastric bypass. Jag lyckades gå på toaletten så småningom. Jag minns inte om jag fick morfin eller inte.. Jag var så trött och hade så ont. Jag gick runt lite i rummet men vågade mig inte så långt. Jag fick max dricka 300ml vatten, jag fick i mig typ 100 ml som mest. 

Dag nr 1 efter op: sov inte så bra natten till denna dag. Vaknade vid varje rörelse och ojade mig. Tror att jag fick morfin, har för mig det. Obegränsat antal ml fick vi dricka denna dag. Efter lunch fick vi dricka klara trycker, alltså sånt som blandas med vatten. Fick fortfarande inte i mig så mkt men pytsade lite då och då. Lite te, lite saft, lite vatten. Jag hade mer ont denna dagen. Fick morfin på förmiddagen och eftermiddagen. Sov mycket. Orkade inte prata så länge i telefonen. Försökte gå en vända i korridoren minst en gång i timmen. Det höll några timmar sen var jag helt slut. Kändes som att jag var vaken hela tiden, jag kunde ha sovit hela dagen. 😪 Tror det var denna kväll, när de skulle ta kontroller, som de hade svårt att ta mitt blodtryck. Tre olika personer försökte, den sista lyckades när alla var tysta. Jag hade 50 i puls så det var inte så konstigt. Smärtan blev mycket bättre på kvällen.

 

Dag nr 2, hemgång: sov bättre natten till denna dag, ingen morfin. När de skulle ta kontroller så hade jag 58 i puls. Men de sa inget om det. Denna dagen fick vi börja dricka flytande. Jag längtade så mycket. Hämtade nyponsoppa som var riktigt god men också väldigt tung. Stabbig. Tjock. Det kändes tydligt i lilla magsäcken. Till lunch fick vi varm majs- och kalvsoppa. Den var jättegod och den gick lätt ner. Åt typ 150ml av den. 👌 Försökte få i mig vätska men det tog emot. De gick ronden och jag fick ett ok att åka hem. Mammas man hämtade mig och färden hem började. Kära någon. Nä men det gick ändå bättre än förväntat. Det var mer obehagligt än smärtsamt. Kom hem och fick äntligen träffa mina pojkar 💖 Sonen ville såklart vara nära men jag hade rätt ont så jag kände mig så hemskt som avfyrde honom. Han blev så ledsen 😭

 

Dag nr 3: jag vaknade på natten och hade ont. Tog Alvedon som faktiskt funkade rätt bra. Var så trött hela dagen. Var så öm i magen och det slet i såren. Ryggen smärtade och jag hade jättesvårt att få i mig mat och dricka. Varje liten klunk skär i magen och jag kände mig uppsvälld direkt. 😩 Mamma hälsade på, supertrevligt. Sonen ville vara upp i mig hela tiden. Lyckades hitta ett bra sätt att mysa utan att det gjorde ont. 😍 Jag var ut två svängar för att röra på kroppen och för att få frisk luft, så skönt. Kvällen kändes bra, såg (läs sov) hockeyn och så mkt bättre med sambon.

 

Dag nr 4, idag: vaknade sent efter en bra natt. Behövde inte ta extra Alvedon. Men kände mig helt jäkla slut. Kollade pulsen som låg på 52. Blev nojjig, tyckte att den borde ha stigit. Åkte in på akuten efter att jag pratat med 1177 som också tyckte att den skulle stabiliserat sig. De tog ekg som såg bra ut och med tanke på min ålder så var de inte oroliga. Fick åka hem typ direkt. Hem å sova. Fick nån energikick vid 17-tiden. Lagade mat åt grabbarna, satt med dom medan dom åt. Ändå stort. Haha. Tragiskt men sant. Är yr hela tiden, mår illa om jag försöker äta och mår illa om jag äter. Jag försöker äta och dricka då och då. 😊 Jag ska försöka planera lite mattider inför imorgon så jag får i mig tillräckligt. Ska även köpa lite färdiga soppor, dom jag gjorde är alldeles för mastiga. Ska i varje måltid blanda ner mjölkpulver för att tillsätta mer protein. Men nja, alltså det smakar riktigt illa. Blandade ner det i en smoothie jag gjorde. Det blev ett skum som smakade unket. Men magen mådde bra på smoothien så det är väl bäst att fortsätta med något sånt. Ska ta fram lite olika recept på smoothie som innehåller mycket bra grejer. Protein, mineraler, vitaminer. Men inte nu, för nu ska jag ta min hemska kvällssmoothie 😅

Sov gott. 

HEJDÅ! 💖