minresamedgastric

Hej. 

Jag har inte uppdaterat för mina tankar är all over the place. Det känns som att mitt hjärta slår jättehårt, typ att det snart bunkar ut ur bröstet. Ni med ångest vet vad jag menar, men även ni som har varit väldigt nervösa känner också igen känslan. När man är nykär kommer det också. Så är det för mig, på ett bra sätt. Jag är så nervös inför operationen. Mest nervös är jag över narkosen.. Hur kommer jag att reagera när jag vaknar? Kommer jag att ha jätteont? Kommer jag må bra? Är även nervös och lite orolig över min värk. Den blir sämre av att vara stilla, vilket jag förmodligen kommer att vara de första dagarna. Är även sjukt taggad. Taggad att må bra. Taggad att få börja leva livet istället för att livet lever mig, eller vad man säger. Jag vill vara en närvarande mamma, en hjälpande sambo men framförallt så vill jag börja träna igen så jag kan känna mig stark. Jag älskar att känna mig stark. Stark och självständig. Jag vet att det är lång väg innan jag är där jag vill vara, men jag ser målet allt tydligare. Målet är inte en siffra, målet är inte att vara snygg, målet är inte att behaga. Målet är att jag ska bli jag igen. Sprudlande, glad och stark kvinna. Allt det andra som följer med blir plus. Plus eller minus. Det kan även komma att bli väldigt jobbigt, kämpigt och surt. Kommer jag kunna äta ordentligt? Kommer jag att må illa? Jag hoppas inte det. Jag försöker vara positiv men jag är medveten om baksidan av operationen. Problem som ev uppstår tar jag tag i då. Nu fokuserar jag på det jag vet. Jag vet att det blir operation. Mitt nya liv och min nya resa har redan börjat, men om 6 dagar finns det ingen återvändo. Glad är jag för det.

 

Lite tankar, lite funderingar.

Ska uppdatera dagen innan op, efter jag kommit till Lycksele lasarett. Kanske blir något fler spontaninlägg, vi får se. 

 

HEJDÅ! 💖